Sida 1

||

Den 26 juni 1914.

I maj skrev jag att jag hoppades
att så snart vi kommit hit till Bromarv
kunna börja med att riktigt intensivt ägna
mig åt arbete, nämligen sådant arbete
som på samma gång är nöje för mig
o. som jag helt kan uppgå i då jag
endast får tillfälle därtill; jag skulle
på det sättet slippa detta olidliga
kretsande kring mig själv. Men därvid
måste jag göra ett villkor, nämligen
att få vara vid krafter, o. detta
villkor har ej uppfyllts. När skall jag
igen få känna mig frisk o. livskraftig
som förr, såsom jag sista höstas ännu
tidtals fick känna mig! När skall
väl denna underliga trötthet ge vika. Det
är ett till hälften livlöst liv jag för. Hur
mycken tid går icke förlorad för mig,
då jag ej orkar på allvar göra något.
Jag har ju hunnit med alls ingenting
under mitt liv, då jag jämför mig
med andra. Jag borde vara så oänd-
ligt flitig för att kunna ta igen
åtminstone en liten smula. Och
värst är att jag knappast kan hoppas
på att bli så mycket bättre, ty under denna
tid, hur overksam jag än är, är det
mig dock omöjligt att vila. Jag
har nästan ständigt varit sysselsatt,
men det har varit med växtpressning,
arbete i trädgården o. annat mindre
viktigt, som naturligtvis tagit mycket
längre tid än eljes då jag varit trött.
Också om jag någon gång ligger o.
vilar mig, är min hjärna i ständig
verksamhet. Jag får inte ens någon
ro om kvällen, så att jag skulle kunna