Sida 1

||

Den 31 april 1914 (Senare avskrift.)

För mänskorna är säkert deras behov
av lycka deras största olycka. De ägna
sin kraft främst åt att söka detta, som
icke allenast, är fullt oväsentligt utan även
alldeles ouppnåeligt. Jag skulle nästan
hålla före att det för mänskorna är lyck-
ligast att alls icke bry sig om om de
ha roligt eller ej, men tyvärr är detta
så gott som omöjligt. Jag kunde det
nästan en tid, men den var inte lång.

Nu är jag för länge sedan igen
inne i mitt vanliga tillstånd med denna
lönlösa strävan efter glädje.

Finns det då någon glädje som är
att betrakta så att säga som uttryck för
högre begär, knappast? Åtminstone ville
jag säga att den glädje jag känt aldrig
har varit det.

Jag har nog blivit tämligen för-
vånad av mycket i ”Vad en ung
kvinna bör veta„ – – – – –
– – – – – – – –

Den konstnjutning jag haft, poesi,
annan litteratur, teater m. m. har
väl endast kittlat nerverna, i det jag
blivit försatt i något slags stämning,
hänryckning, trånad o. s. v. (då inte
den även den retat könskänslor)
o. har säkert rätt mycket tagit på kraf-
terna.

– – – – –

(forts. i maj.)