Sida 1

||

Den 31 jan. 1914.

Överhuvud har jag icke den senaste tiden varit så uppfylld av
avKSd2021: av förtvivlan som i början av hösten. Dock är det [oläsligt]oläsligt (2 bokstäver): strykning såväl
i kroppsligt som andligt hänseende ej rikt bra med mig.
Sedan före jul jhar jag ej känt mig riktigt frisk. Och vad
mitt andliga liv beträffar befinner jag mig i ett både
märkvärdigt och beklagligt tillstånd. Mina tankar ha
se’n jul uteslutande sysselsatt sig med mig själv, än i form
av självanalys (som bl[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): överskrivningott loett till att jag känner mig själv
ännu mindre än förut), än i form av det för mig så
frestande och dock så farliga fantasilivet. Det verkliga
livet lever jag nog ändå alldeles för litet. Det gör mig
tungsint att tänka på det. Sådan jag verkligen är sy-
nes det mig så ändamålslöst och mörkt. Jag vet
att det självstudium och fantasiliv jag hängett mig åt
är skadligt och jag försöker (fast nästan förgäves) att upp-
höra därmed. Men jag har för tillfället ingenting annat
att helt ägna intresse och känsla åt. Mitt liv är som
bäst ett slött och likgiltigt famlande hit och dit utan
längtan och utan mål under sakta frätande missnöje.
En [    ]tomrum (1 ord) fysisk trötthet hindrar mig att gripa mig
ett allvarligt arbete an. Under denna livlösa tid har en enda
sak, för mig oförklarligt, varit av betydelse, dock icke
de tidendagar, då jag varit så trött, att jag ej känt eller åstundat
någonting alls.

Det är nämligen så, att Tant Margret igen hafthar
ett återfall av sin sjukdom och ligger sedan ett par
veckor i H:fors på sjukhus. Alls Och alltsedan jag för-
sta gången besökte henne där, har jag endast helt och hållet behärskats