Sida 1

||

Bromarv den 641. X. 35.

Jag talade med dig i telefon idag, och jag är rädd att
jabg gjorde dig ont. Hur kan detta beröra mig så? Jag trodde ju att jag
redan hade frijgjort mig – nädstan. Käre, käre, jag drömmer om dig ibla
ibland och alltid då med samma intensiva känsloström, som jag även
då – i natten – vet att inte får komma till uttryck. Var du inte re-
dan långt utanför mig? Behärskade infte min vilja varje min känslotråds
innersta förgrening? Och nu – tanken att jag möjligen gjorde dig ont –
– – Och jag som helst ville keramakrama ditt huvud i min famn och dina
kära händer – – om jag gjorde som jag tlängtade – Och niinte som jag vill.

Må alla stjärnors prakt i natt lysa över ditt hucvud!