Sida 1

||

Den 31. VII. 34.

Jag var inne i H?. och såg honom för några dar sen. Och jahg
kände att allt var oförändrat – för mig. Det är någonting vidunderligt
och nästan opersonligt i detta att kunna känna så. Det finns inte en glimt
av hopp om en ömsesidig realitet, icke längre något jag ville kalla
en uppmuntran – och ändå är allt oförändrat. Jag lade knappast ens
märke till hura han reagerade, jag vet det inte.med annan penna: blyerts eller anilinpenna mer.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna Och han själv är
mig allt mer en enda gåta .KSd2021: gåta. Jag vet icke vem han är och hurudan han
är. Men Jjag vet ändå ganska mycket om honom – kanske mer än de allra flesta
menehuru jag 2|vet|med annan penna: blyerts eller anilinpenna 1|inte|med annan penna: blyerts eller anilinpenna om den kunskapen har med annan penna: blyerts eller anilinpennanågot med den levande realiteten atKSd2021: att
göra, den som vi befinner oss i. Jag vet att den finns men icke var den hör hemma.

Ty vår känskla frågar inte efter vem och hurudan. Den mäter
och prövar inte. Den känskla som hör hemmatill bortom tid och rum, den är
utan villkor, den är oåterkallelig som naturens laga,r o.dehnKSd2021: o. den äru utan
alla ”skäl” och utan all förklaring som blommorna på ängen – sålänge
den lever.

Behöver jag veta något om honom – behöver jag veta ”känna”
honom. Sålänge jag älskar honom äer detta under nog. Bortom tid och ruåm.
Det ämed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaemed annan penna: blyerts eller anilinpennanda som är mig en grändslös smärta är att jag ingenting får ge . .
Och vid jordelivet binder mig intet –

– – Ingen, ingen människa har någonsin givit mig den glädjen
bara fäör att hon är –