Sida 1

||

Den 30 april 1915. Den månad som gått har varit mig en full-
komlig lekamlig plåga, så utmattad är jag. [oläsligt]oläsligt (1 bokstav): strykning Den kommande
skall naturligtvis bli det i än högre grad, om jag alls med ytter-
sta ansträngning skall vara istånd att utföra mitt arbete. Jag
tror det knappast.

Så lite det är möjligt för mig tänker jag på framti-
den, men jag kan ändå inte hjälpa att mörkret alldeles vill tynga
ned mig, det stora mörknet inom mig, framför mig. Alla
dessa problem, kampen för livsuppehället, meningen med
ens eget liv, vad allt bör offras och varför, hopa
sig inför mig. Det kokar i mitt stackars huvud – –
– – – och jag är så trött, så trött att jag knappast
vill orka tänka en redig tanke.

Egentligen hade jag varit ämnad till asket. En-
dast under ett ändlöst självplågeri i ensamheten kunde
jag kanske finna någon [oläsligt]oläsligt (2 bokstäver): handstil liten frid. Men jag blev ock
för svag och vacklande för att kunna bliva det
helt. I smått utförär jag det ständigt; jag unnar
mig aldrig något, icke ens under dete kort tillmätta stun-
der då jag möjligen kunde det,. Det är icke fri-
villigt jag ej gör det; det är en tyrann som inom
mig,svårtytt som tvingar mig därtill, obarmhärtigt; och bitter-
heten inom mig växer därunder.

Och om jag tänkte på att bli asket helt och
hållet så är tvivlet genast framme: vad tjänar det
till. Vad jag än tTänker jag att jag av en eller annan
orsak borde sträva till något el. att det ena el. andra borde vara så el. så, genast ser jag det där hån-
grinet framför mig – vad tjänar det till, varför
skull hur kan du veta att bör det är så el. så?
Å, jag undrar om inte de flesta mänskor åtminstone
någon tid av sitt liv känna det så, att de av fullas-
te hjärta kunde säga: ”Ich bin der Geist der stets
verneigt„.